HYBRISVARNING !!!! 6:A på DM

Sprint DM avgjordes på onsdagskvällen runt Norvalla IP i Nora. Och det blev en ren skogsprint och vad jobbigt det blev för alla som hade tänkt sig en ren och klinisk Stadssprint i småstaden. Det kändes mer som en förkortad medel. Tidig start bara Kalle skulle ut innan och när man springer snabbare än sin förmåga är det arbetsamt att få ihop elkablarna i skallen och redan till ettan (av nio) blev det lite stopp och kontroll om vad jag befann mig. Den dök upp men redan nu kändes det som om jag sumpat minuter. Fortsättningen flöt på om än med lite för mycket säkerhet och konstiga men lätta vägval. I mål på en tid som jag tyckte var en evighet. Såg att Kalle redan var i mål och packade ihop mig och löparna i min klass tyckte jag kom i en alldeles för strid ström. Det var bara att inrikta sig på bottensatsen. En stund senare bestämde jag mig för att bara kolla min sunkiga tid gentemot Eliten…. och döm om min förvåning 6:a av 13 startande . Okej då , visst de måste ha missat men ändå gött jobb. Man kan grotta ned sig i deltider och mellantider och vägval men till syvende och sist är det slutresultatet som

skrivits in i runorna. Så faktiskt, jag njöt lite. Vi hörs Bosse

Soligt 5 Manna i Solberga

Sista söndagen i maj var det dags för årets 5-manna orientering. I Askersund . Orten är väl mest känd som Tradjazzens hemvisst i Sverige, som norr Vättern slutpunkt. Och närheten till Vättern kännetecknar karaktären på naturen. Brant stenigt och tufft och på sina håll klipphällar man bara vill stanna upp vid och njuta. Fint och njutbart med andra Askersund OK begåvades med en av etapperna på Oringen 2000 . Redan då avslöjades att det är en fantastisk terräng t.o.m. i närområdet och det var i närskogen som årets 5-manna avgjordes och det räckte och blev över. 5-manna är en go´ tävling , väldigt spännande med stort inslag motion och ger chansen till nya unga medlemmar att visa sig på styva linan. Efter att ha sprungit tävlingen i hundra år ungefär belönades jag en plats i lag två, tack för det. Dock var jag ganska skakig inför uppgiften. Övriga lag medlemmar sprang dessutom bra, med betoning på bra. Så det unga löftet Moa växlade ut mig som trea i tävlingen. Hade en känsla av att avståndet nedåt var långt utan att egentligen ha en aning om vad som väntade. Ett litet krångel på den första kontrollen, hade lite jobbigt med kartskalan (1:7500 del ) det gick lite fort. Sedan rullade det på med lite småmissar men inga bommar, definitivt inga bommar. I samband med utgången från en av de tidiga kontrollerna möts jag av den ”gamla” världsmästarinnan Malena f.d. Jansson. Oops! Ganska snart var hon i kapp och förbi. Men jag fortsatte springa försiktigt och ganska rätt, och växlade ut Edita som fyra i denna stortävling och jag kunde med ett stort paket av självdistans inse att fasen jag gjorde det bra. Gött faktiskt. Vårt lag blev fyra, klubben slutade trea i tävlingen på pallen igen. Stort. Nu väntar sommarlov, alltså orienteringssommarlov. Lika jobbigt varje gång det inträffar faktiskt. Vi ska visa respekt för djuren och deras lekstuga och visst det kan man väl unna dem. Men vi har några godbitar kvar innan semestertävlingarna tar över, KM Sprint-DM och Kulkaveln. Rapporter kommer. Vi hörs Bosse

Välkommen till Hippieland

I helgen gick EM i Orientering i Dalarna. Medeln och Lången löptes i skogarna kring Skattungbyn. Och vi motionärer fick chans att mäta våra krafter i samma skogar. Efter den utmaningen måste jag väl medge att jag var ganska kraftlös. Otroligt utmanande terräng . Tekniken var kanske inte den svåraste men det räckte ju att man blev trött för att missa. Så är det alltid. Men efteråt var det underbart att vistas i Skattungbyn. Det gick en dokumentär om byn som under den första Gröna Vågen rörelsen på 70-talet fick en folkhögskoleutbildning om Ekologisk odling vilket gav en del möjligheten att lämna staden och bosätta på landet och leva utifrån det som naturen ger på ett hållbart sätt. I Skattungbyn lever fortfarande utbildningen kvar och människor stannar och tack vare det och synsättet att se till det allra nödvändigaste finns och att man som bybo visar solidaritet mot det såsom Lanthandel och skola och förskola och så föds nya invånare och kanske kan Skattungbyn överleva även framöver. Härligt var det i alla fall att ta del av den underbart goda Falafeln och betalningens storlek avgjorde man själv och eventuellt överskott skulle oavkortat gå till deras bastu. Jag hoppas det blir en stor varm bastu som har plats för alla de 300 invånarna i byn. Kolla gärna dokumentären http://svt.se/2.149955/1.2542119/hippieland.

Eva J. som haft ett finger i det mesta kring EM såg rätt trött ut på lördag eftermiddag när vi tillsammans följde upplösningen av tjejernas Sprint final i Falun. Jag hoppas även hon får plats i bastuvärmen i alla fall behöver hon nog vila. Man ska aldrig underskatta hur mycket det är att hålla reda på när det skall arrangeras tävlingar av den här digniteten. Eva har lagt ned ett gigantiskt arbete för att som devisen var göra detta till det bästa någonsin. Jag kan ju bara säga för egen del att jag är mer än nöjd. Vädret kan man inte påverka. Sprint Banläggaren, Roger Larssons (tror jag han hette) utläggning kring olika prioriteringar han var tvungen att göra för att ta hänsyn till nybyggnationer etc. sätter sporten i ett fokus ungefär som om man skulle inför en VM i final i hockey säga ”Jodå det går att spela i Globen men någon is kan ni inte räkna med”. Det är olika. När de sista löparna tog sig i mål efter stafetten på Lugnet i Falun kunde jag summera helgen som helt suverän. Lite köer, trevliga människor, bra och underhållande tävlingar. Det bästa av det bästa resesällskapet A,C,L & M (bara K saknades) . Har debuterat som Urban Olare fint. Rättvik, där vi bodde, är otroligt vackert men enligt Hasse händer det inget. Enda synbara minnet av trippen blir en tydlig blånad över högeraxel som fick ta emot smällen då jag föll med full kraft rakt in i en lite tall. Inget brutet (tror jag) . Vi hörs Bosse

Sträckseger

Det känns som om våren är ovanlig seg i år. Rätta mig om jag har fel. Visst mars var fantastisk men till vilken nytta liksom. Möjligtvis triggade det igång morgonredaktionen på TV4 som började prata latte och glass och solbrillor men det var ju minst en månad för tidigt och se nu vad som hände. Inte har det varit mycket att fika ute i väder så här långt och nej det är givetvis inte TV4s morgonredaktions fel. Kallt och blåsigt och regnigt. Det har också inneburit att Orienteringssäsongen inte riktigt lämnat startblocken. Visserligen har jag och dragit på en knäskada som gjort att humöret varit i botten. Smärtan och orörligheten har hållit mig borta från de stora resultaten. Men med tiden har också smärtan börjat lätta. Vi skall väl inte ropa hej förrän farbror doktorn kollat på röntgen bilderna, men just nu känns det okej och igår kom den. Den första framgången på mången dag. Efter en koll på Winsplit online kunde jag med glädje konstatera att jag vann sträckan mellan 5an och 6an i Öppen 7 i gårdagens stortävling Fellingsbroträffen . Nu är inte Öppen 7 någon hård Elit klass men ändå, ett litet uns av framgång. Jag har nog nästan aldrig vunnit en sträcka, i alla fall aldrig blivit så glad över en sträckseger. Nu väntar Dalarna i helgen, EM i orientering med publiktävlingar och det lär inte bli någon ryssvärme, snarare tvärtom. Mössa och Dobson brallor medtages . Vi hörs. Bosse

Hem till nya aktiviteter

"Glad Bosse"
På hemresan i bussen från Bormio kändes det inte som om man skall bli sjuk utan mera när. Otäckt men folk hostade slem hela natten och förutom ett värkande knä/ben så störde detta sömnrytmen så det bidde ingen alls så idag är jag enormt trött i ögonen och kroppen och hoppas innerligt att det bara är trötthet och eventuell vårallergi.
Var alltså i italienska skidorten i Bormio som mest är känt för vara en årligt återkommande Världscuport men också för att varit arrangör av 2 VM där svenska åkare firat stora framgångar, Vem minns t.ex. inte Jonas Nilsson som vann slalomen 1985? Jaså han var borglömd. 2005 tog Anja , givetvis Anja, 2 guld och ett silver. Det var det sportsliga arvet dock är det med stort vemod vi nu åter lämnat Bormio och Hotell Genzianella. Vi har åter ätit och druckit oss igenom den italienska gourmetkartan. Herregud! vilken mat och vilken gigantisk gästfrihet. Har aldrig och kommer aldrig att få uppleva en sådan glädje att få inhysa 57 svenskar. Vi har åkt skidor på den kvarvarande snön som till vår stora glädje fylldes på under veckan men ny härlig puder snö. Så bra att man trodde sig kunna det där med djupsnö. Mysigt.
Nu står en ny säsong för dörren, den så älskade orienteringen. Det har varit en stadig längtan sedan i oktober då jag drabbades av en lätt sträckning i lårmuskeln. Har följts av rehab, innegympa, dåligt med löpning ett återupptäckt trasigt knä som inte gjort sig påmint sedan 2002. Hur sjutton ska detta nu gå? Ja ny i H55 så blir det kortare distanser. Måste acceptera att löpa kortare och kanske mer intensivt. Jobbigt .
Ska försöka bli den första H55an med ett ungdomligt anslag i hela min framtoning och ge H55 en gladare attityd. Skulle vara bra om vi som grupp i H55 visade vägen. Det kan inte vara så himla viktigt att vinna till varje pris. Ett leende , en hjälpande hand, ett vänligt och glatt bemötande mot alla , ja det kanske vore ett bra mål för alla oss klassen H55. Vi hörs Bosse

Tack ANJA!!!

Hon lyfter hjälmen av huvudet och tackar för sig och vi kan bara buga bocka och tacka ödmjukast för all den fantastiska underhållningen.
Allt för många arvtagare och talanger blir uppblåsta till himlen men kommer aldrig längre än till tidningsrubriker utan framgång. Anja Pärson gjorde precis tvärtom. Pernilla Wibergs tunga krona tog hon upp, och inte bara förvaltade utan krossade alla förväntningar. Som om inte det vore nog, hon behövde dessutom jämföras med den störste Stenmark, mannen från samma by. Ingen säger det bättre än han själv – Vadå jag är ju från en annan tid hon är störst. Ingen annan har tagit så många mästerskapsmedaljer som Anja ändå ska hon behöva be om ursäkt varje gång det ska delas ut bragdguld och Jerringpris. Märkligt . Och nu jämförs hon med Annika Sörenstam om vem som är Sveriges genom tiderna bästa kvinnliga idrottare. Det är inte en jämförelse som går att göra. För mig blir Anja alltid den största.. Tack för showen!

Torsby ! -Jadå!!

I vår strävan efter riktig vinter fann vi en pärla på behagligt avtsånd. Var till värmländska Torsby i helgen, tillsammans med Annica, Maria & Kristin. Eller rättare sagt vi bodde i en stuga 7 km nedanför Hovfjället. Blev lite förvirrad första dagen när man köpt liftkort, det var ju dimma så jag frågade killen i kuren vart man skulle ta vägen. - Ta jämt bakum hörnet så börjer backera... väl där ljöd "I mitt eget Blue Hawaii" med Vikingarna då visste man att man var i Styrdansens förlovade Värmland. Gõtt..Och alla var goa o glada, maten mycket bra och rimliga priser.
Och när alla andra hade skitväder i söndags sken solen bara över Hovfjället över nypudrade pister och spår. Inga vargar-tråkigt. Men spår såg vi det är säker på. Det var bedövande vackert. I lördags handlade vi i Vitsands lanthandel som hade den goda smaken att bara ha öppet till 13 och stängt söndagar.Vi hann innan de stängde och hade vi missat hade det nog inte varit någon ko på isen, de hade säkert öppnat för oss. De hade förstått grejen med livet. Ingen brådska eller stress i affären och ändå hade de fräscha varor. Det finns hopp för mänskligheten. Ingen kommer att påstå att backarna var de bästa i världen men det var mysigt. Torsby duger. I dag var det 9 grader varmt och sol i Örebro.....det börjar närma sig hörni!!!Vi hörs Bosse